Veckans Andakt: I Rom. 3:28 !
I Rom. 3:28 kan vi läsa: ”Vi hävdar nämligen att människan förklaras rättfärdig genom tro utan laggärningar.”
Det enda möjligheten att komma i en rätt relation med Gud, är att ta emot Guds gåva som han ger oss i Kristus Jesus i tro. Men denna tro måste också leda oss vidare. När människor som lyssnade på Petrus predikan och trodde det han sa, så kom också frågan: Vad skall vi göra för att bli frälsta och då blev svaret; ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn”.
Genom Jesus och Hans verk på korset har Gud försonat hela världen, men det innebär inte att världen är frälst. Även om våra synder är försonade, så måste vi fortfarande omvända oss dvs. vända helt om från det gamla livet, där vi levde i olika synder och i stället låta Guds lag genom den helige ande få bli vårt rättesnöre.
När människor säger; Jag lever inte under lagen, så menar man ibland att ”jag kan leva lite som jag vill”. De föreställer sig, att om vi lever i nåden så innebär det, att Gud ser mellan fingrarna när det gäller hur jag lever mitt liv. Men att leva i tro innebär inte att vi gör lagen om intet. Tvärtom så har vi genom den Helige Ande fått kraft att hålla lagen. Då talar vi inte om den ceremoniella lagen med olika högtider och offer, men den lag som Moses fick på berget i form av tio bud. Den lag som Jesus också förtydligade innebörden av, när han talade om att det inte bara handlar om att tex. rent fysiskt begå äktenskapsbrott eller rent fysiskt döda någon. Nej, det handlar om vad som finns i vårt hjärta och att vi med Guds hjälp måste bekämpa synden i våra liv, redan då den är i sin linda.
Paulus gör det väldigt klart att vi inte skall bli kvar i synden för att nåden skall bli större. Tvärtom! Hur skulle vi som dött bort från synden kunna fortsätta att leva i den. En sann kristen person förstår att det sätt på vilken han lever sitt liv här i tiden, också kommer att avgöra om vi skall ärva Guds rike eller inte. Den som lever efter köttets gärningar, som Paulus talar om i Gal. 5 skall inte ärva Guds rike, och det oberoende av hur stor Guds nåd är.
Den människa som får uppleva nåd, är den som inser att han är en syndare och därför kommer med ett ödmjukt och förkrossat hjärta för att få uppleva Guds nåd och förlåtelse. Sedan lever människan i lydnad inför Gud så att andens frukter kan utvecklas.
Nils Ove Marcelind